Influensatider....
Efter en intensiv vecka så insjuknade mannen i livet i en
ordentlig man-cold och jag krispade vidare i skovet.
Gjutningen runt och inne i vattenbrunnen blev dock färdigt.
Vi eldade av åkern och förberedde det stora landet för grävning.
Och i vanlig ordning lärde jag mig massor.
Håll, vindriktning, säkerhet, avstånd, vad och varför.
Kanske vardag för lantbor, men inte för asfaltsbrudar som jag.
Jag har ett motto och det rimmar inte på lotto.
Ju mer jag lär mig och ju mer jag utsätter mig själv för kunskapsmässigt,
ju lättare blir det att dö en vacker dag.
Då har jag gjort det jag kunnat, lärt mig så mycket som möjligt och levt när jag skulle.
Hur som...
Hulliganen fick en överaskning av morfar eftersom han
vet att han följer SHL-slutspelet och inte kan se det på Tv då
vi inte har kanalen, men morfar har...
Gissa lyckan hos ett hockey-fantast.
Det och kel från en efterlängtad kissemiss, var det bästa tror jag denna veckan.
Ja, förutom då att de fick ihop moppen och gjorde den vårklar för inkörning till byn.
Skovet är kvar i kroppen, men orkar inte klaga.
Det hjälper inte mig och inte min omgivning heller.
I går la vi till en rejäl förkylning och hosta i kroppen, men det är bara till att
ta skiten med högt huvud och en jäkla massa te.
Jag vill. Jag kan. Jag ska.
En ytters smart man sa til mig en gång att
Ingenting är omöjligt.
Det enda som hindrar är om du bara ser vad du inte kan.
Vill du inte förändra så kommer inte förändringen.
Känner du bara hur ont det gör, är det så det kommer vara.
Om du bara hittar negativt, så kommer allt bara vara negativt.
Kan, vill och försöka är bra ord.
Vill inte, kan inte, går inte...föder just det.
Således går jag in i April med en sarjad kropp men med stolthet i huvudet.
Dagens Gnäll:
Dagens tänkvärda.
Dagens bild:
Min snuva, sargade kropp och possitiva tankar, tackar för uppmärksamheten och
ska nu vidare och trackasera favoritpersonen i mitt liv inne i sovrummet.
För han ser fan possitivt i ALLT!!
Tack och lov.
Återkommer