För många, många, många år sedan...
hade jag en dröm om en bil.
Min moster Inger hade en sådan fast vit när jag var yttepytteliten lort.
Jag minns inte den så, men jag minns hur den lät vilket gjort
att ända sedan jag var liten haft en favoritbil.
WV Bubbla.
Och så hittade jag en på Blocket.
Visade mitt livs kärlek denna.
Han tyckte jag skulle ta kontakt med ägaren och kolla om den var kvar.
Jag trodde han skämtade så jag log bara och tänkte att det menade han nog inte.
Men så ringde han efter en dryga halvtimmen och undrade om jag kollat med ägaren.
Jag trodde du skämtade.....
-Jag skämtar inte om bilar och investeringar, skrattade han och fick mig höra av mig
till ägaren.
Och den var kvar....
Vi åkte och tittade.
Jag blev förälskad vid första ögonkastet.
Inte var den vit.
Inte var den chockrosa (som jag hoppats)
Inte var den babyblå.
Men den var guldig och av bästa årgången 1974.
Här är den.
Och nu är den hemma.
Jag går lektioner hur man mekar med en bil
Han jag delar bilen med är grav bilpedant vilket gör att han vill
kolla av fillter, packningar och lite annat smått och gott i motorn.
Så nu är motorn ute och vi byter och smörjer upp.
Jag är av visionen att man inte kan lära sig för mycket.
Alltså går jag Karlssons Mekar-skola.
Igår lärde jag mig det mesta om hur man kollar bromsar
och servar dem
I eftermiddag blir det nog packningar.
Summan av sumarum......
Jag har min drömbil på gården.
Jag är således södra Sverigs lyckligaste böna.
Nu är det fredag och jag ska mysa med Emine.
Alltså kan inte fredagen bli mycket bättre.
På återseende
skriven
Härligt att du är tillbaka och verkar ha det bra 🌞