Med ett ryck och en smäll så...
är det fredag igen.
Det är sanslöst galet att veckorna går så fort.
Men som far min alltid sagt.
Veckorna består av måndagar och fredagar.
Däremellan går allt bara i full fart.
Veckan har innehållit en massa.
Jag har organiserat ute i verkstaden igen.
Denna gången var det verkstadstavlan som fick ordning och reda.
Jag har börjat ta in blommorna på verandan så att de kan börja komma ur sin vinterdvala.
Lökarna har redan börjat titta upp i landen vilket jag inte alls gillar, så jag bad MK lägga lite hönsgödsel och halm över så att varken hönsen eller solen hittar dem än.
Skulle de komma upp nu så är de säkert inte med när verkligen våren är här.
De hinner säkert frysa.
Jag har äntligen fått fram bänken i tvättstugan vilket är helt galet skönt.
Men jag vet också att det hinner inte många timmar förens där är massvis igen.
Någon här hemma äter dessutom strumpor, för jag förstår inte hur vi kan ha så
evinnerligt många uddastrumpor.
Och så längtar jag till våren.
Det här vädret är skit just nu och min kropp är således också skit.
Jag hoppas att skovet snart släpper för jag börjar faktiskt tappa orken, vilket inte är likt mig,
men ändå är det när det är som det är.
Fast den segar mer denna gången. Alltså skovet. Det bryter liksom inte ut ordentligt utan pyr bara.
Vet inte vad jag tycker är bäst. Att jag blir helt knäpp i någon vecka eller två, eller att det segar så här och håller på i över en månad. Det gör inte lika ont, men mer än vanligt när det är så här.
Är det alternativ ett så är det hemskt och oftast så ligger jag i stort sett bara.
Men nu är det fredag och snart trillar min brandman in på gården.
Jag återkommer.
