Han är inte pivvevin...
Han kom ju hem min lille misse och gick här och majuade alldeles förskräckligt.
Vi trodde det var matte-längtan och att han fått pyngel av någon...
Men han gick ut och kom in igen som vanligt ändå.
Tills i morse... då majuade han mer än någonsin och satte sig och
kissade i Vakthundens säng...
Husse blev arg som attans och bar ut kattskrället, men undrade ändå
varför i hela friden han kissade inne.
Det hade han aldrig gjort innan.
Men så satte han sig bara ute och tittade.
Kurade med ryggen och tvättade sig inte...
Kärleken blev misstänksam, men tänkte att han blev nog bara förbannad.
Han börjar nog snart att tvätta sig om han kände hur han doftade...
Kissemissen kom in... satte sig appatisk på mattan...
Då sa vi båda att vi får nog kolla om han är pivvevin...
Tempen åkte fram och visst hade han feber den stackaren.
Hela dagen har han varit inne och sovit i sin lilla kattsäng eller på mig.
Vi har varannan timme gett honom vatten och försökt truga med lite mat.
Blir han inte piggare i morgon så får djurdoktorn titta på min lille fis.
Vi har också äntligen börjat fått ordning och reda i våra odlingsbäddar.
Lever man ihop med någon som älskar att fixa och trixa samtidigt som han
(oftast) gillar mina tokiga ideér så är man världens lyckligaste.
Således är det jag. Världens lyckligaste alltså.
Det här har jag haft som tanke länge, och kärleken svalde idén med hull och hår.
Och nu blir den verklighet.
Cementringar med bärväxter...
Ni får se slutresultatet i ett senare inlägg.
Men nu är det dags att mysa lite i soffan med lite varm dryck medan åskan mullrar för
första gången i Lillskogen i år.
God natt och sov så gott!!