Snabbresumé över årets som gått....
Januari:
Det började ruggigt tufft på alla plan för mig.
Och väldans lite snö. Men med mycket hockey för Hulliganen som hittade sin mentor, idol, hjälte eller vad du nu vill kalla det och tack vare det kom på rätt köl med både självförtroende och motivation.
Februari:
Ägnades mycket tid till att hitta tillbaks till orginal-Kavitha. Mycket Yoga. Mycket jogging i skog och mark samt strikt matintag för att få bukt med min mage som krånglade väldans mycket. Och det berodde inte på hur jag åt utan mer på hur jag mådde mentalt. Det blev till att trycka i sig en hel drös med vitaminer och mineraler för att komma i fas igen.
Så blev allt bättre. Dels för att Hulliganen fick allt på plats med sig själv tror jag och för att få till det ännu bättre med motivation, känsla av att han var ok som han var och le ordentligt hela tiden, spenderade vi många gånger här nere ihop med hans favoritlag och sina hjältar.
Varje fredag eftermiddag spenderades även här då vi pratade mycket om hur det var i skolan och allt annat mellan himmel och jord. En mamma-son-tid med fika och massa skratt.
Vakthunden och jag hittade också på en massa då vi utökade IPO-träningen till en mer avancerad nivå när det gällde spårning.
Det var även då jag konstaterade att min lille fis inte längre var någon liten fis utan fyllde hela 10 år. Kan inte fatta att han varit så här liten...
Och blivit så här stor just i Mars. Självklart med mysfrukost framför TV´n och på kvällen firandes med Troja-tårta såklart.
Årets födelsedagspresent var ett hockeyspel som spelas jämt på.
Det hände en faslig massa för både mig och Hulliganen i mars så om ni vill gå tillbaks och läsa går det alldeles utmärkt HÄR
April:
Kom jag till det avgörande beslutet att satsa på vad jag önskade och ville i livet. Även det innebar en massa förändringar men för en gångs skull till något mycket bättre, stabilare, tryggare och lugnare. Jag började träna sjukt mycket. Bloggade ännu mer. April blev också den månaden då det rörde ihop sig för Hulliganen. Troja låg och kvalade uppåt till Allsvenskan. Han visste inte varför ena Hjälten inte var kvar i skolan längre eller om det skulle vara så att om de inte gick upp att båda beslutande sig för att gå till annat lag. Oron var stor, men som tur var så fanns de där trots att de inte kunde svara på hans oroliga frågor, med att de säkert skulle träffas ändå. Här kan ni läsa ett inlägg om det. Dessutom så fick vi ju också veta att den stora hjälten skulle vara kvar på skolan till sommarlovet vilket var något av en STOR lättnad för min lille fis.
När Troja väl gick upp så andades alla ut tror jag. Och den kvällen blev ett av Hulliganens bästa minnen. Även ett av mina finaste minnen av en lyrisk Hulligan.
Maj:
Konstaterades det att den här knasbollen var allergiskt mot de flesta födoämnen plus kvalster så han sattes på Hydroallergisk kost för extremt allerigska hundar och sprutor i gång i månaden. Det fixades också massa salvor till öron, tassar, armbågar och specialschampo.
Han började också följa med ut på mina rundor i joggingskorna och blev en trogen följeslagare under hela maj månad.
Det var också den månaden jag och underbaringarna Pia och Ulle tog en time out från verkligenheten och åkte på spa-resa.
HÄR kan den som är nyfiken hitta ett av de inläggen.Vi hade sjukt roligt! Har nog inte skrattat så mycket på evigheter och så mysigt under tiden. Vill ni läsa alla så klicka HÄR. Då får ni alla majs inlägg i ett svep.
Det var också den månaden då jag fick förklara mig när det gällde både Modo Hockey och Luleå hockey. HÄR kan ni läsa om missförståndet a´la Luleå Hockey.
Juni:
Var den månaden då jag sa upp mig från min tjänst på Fonus och startade mitt företag Hopp Om Hälsa. Min hälsa blev bara bättre och bättre och även om det kändes som om jag lite gav upp något jag visste jag var riktigt bra på, så fungerade det inte längre och det var dags att vända blad och sluta plåga mig själv.
Hulliganen fick en överaskning som satte sig så djupt i hjärtat på honom. En fika med två av spelarna i Troja. Han kunde inte riktigt förstå att de tog sig tid för att träffa just honom och spela fotboll och bara prata.
HÄR kan ni läsa mitt inlägg
Det var också den gången då barnets far testade färga mitt hår och jag såg ut så här efteråt. Trodde jag skulle strypa både honom och mig själv efter det.
Hjefla i attans så jag ångrade detta LÄNGE efteråt. När jag skulle färga tillbaks det så fanns där tydligen 4 olika nyanser på mitt hår. Rött, svart, brunt och ljusare brunt.
Malin..min älskade frisör skrattade gott åt detta då hon hjälpte mig att färga tillbaks till min vanliga färg istället-
Juni och Juli
Var mestadels träning,bad och sol. Träning av Vakthund fortsatte och vi var ute en hel del som sagt och tränade, Eller rättare sagt. Jag var ute JÄMT. Kolla in HÄR och HÄR för dessa månaders inlägg
Vi åkte till Lalandia på minisemester och hade riktigt roligt under ett par dagar. \n
\nVissa saker och människor har fått så mycket större betydelse. Vänskaper har kommit och gått. Jag har sagt upp det förgångna och välkomnar ett anorlunda liv med vänner och bekanta som är lika mycket där för mig som jag är där för dem.
Augusti:
Var den månaden då mina föräldrar köpte sitt drömhus och flyttade ut på ön. Hela augusti gick åt till fiske, bad, sol och träning.
Det var också den månaden som innefattade Ljungbydagarna och då jag försökte verka både längre och farligare än jag egentligen var. Man ska inte säga till en ganska lång kille framme vid baren att jag minsann kan tacklas. Inte om man inte har en susning om vem det är man pratar med. För killen bara log och tittade extremt roat på mig vilket fick mig att fundera på om jag sagt något korkat. Vilket det visade sig att jag verkligen sagt när Ulle ganska roat förklarade efteråt VEM jag hade pratat med.
Kunde bara önska att jag skulle sjunka genom jorden och att han inte skulle känna igen mig någonsin igen. Lära sig statistik är en sak. Men att koppla ihop ansikten med spelare kanske vore en idé också. Kände mig oftantligt liten just då. Väldans liten i skorna.
Och så fick jag också se de här:
Det var också månaden som det blev klart att båda av Hulliganens hjältar stannar i laget och under en träning fick åka med de bästa av de bästa.
Och få autografer och en box med handen....
Septemer och Oktober blev den månaden då mitt bokslukartag kom igång på rikigt och jag harvade mig igenom ett 40 tal böcker. Sömnen var inte den bästa även om jag mådde helt fantastiskt bra egentligen. Kan inte riktit sätta finger på varför jag var tudelad, men något var det.
Det var också genombrottet när det gäller det mesta kom med Hulliganen och hans tragglande i skolan. Under hela året har han lärt mig olika stats på trojaspelarna. Var de väger, hur långa de är, vilka moderklubbar, hur många mål, assists...ja ni fattar. Det har även inkulderat dessa hjefla Trojaramsor som har en tendens att poppa upp i minnet när man på inga vilkor varken tänker på det eller vill det. Han har då kämpat sig igenom svårigheter som gångertabellen, välskrivning, läsning, engelskaglosor, digatala klockan mm...mm..
Och här är en av de gånger då Hulliganen har fått lön för all möda.
HÄR läser ni om mötet med den bästa av de bästa.
November:
Var också en bokslukarmånad. Då plöjde jag denna serie igen blandannat.
Tillika lika mycket hockey som det varit under hela året egentligen. Eftersom Hulliganen äter, sover och andas hockey så blir det liksom att jag också åker med i den rollercoasten. Och eftersom jag ändå jämt är på ishallen så beslutade jag mig för att börja hjälpa till på matcherna genom att stå i biljettkassan.
Tja...det var min lilla resumé om året som gått. Och när jag ser tillbaks så ja....det är en hjefla massa hockey. En faslig massa böcker.. Enormt mycket träning och fokus på mental stabililtet. Kunna lita på mig själv och vad jag står för. Mycket kost och hälsa. Många bra förändringar som kommer att fortsätta under 2018. 2017 har varit så mycket bättre än 2016 i och med att jag tog det avgörande beslutet att ge upp något som jag slagits för länge men som jag också insett att vissa saker kan man helt enkelt inte rädda. Jag har slagits för Hulliganen i skolan och fått tack vare underbara hjältar och en helt fantastisk lärare som verkligen begriper sig på det där med undervisning fått sonen att fullkomligt älska skolan.
Det här får symbolisera 2017 idag....
Nu välkomnar jag ett 2018, med ett stort leende och önskar er
Nu är det dags att fixa det sista innan 2017 äntligen är schlutt!