Konvensation med sonen...

Son:
-Ey, mamma... Hur går det i slutspelet?
 
Jag:
-Mrf, tyst...
 
 
 
Son:
-De ligger under med 3-0 i matcher. De ledde serien ganska bra.
Vad hände?
*elakt leende på läpparna*
 
Jag:
-Vänta bara. De vänder. 
 
Son:
*skratt*
-Jajo just det.
 
 
Jag:
-De kommer vända och sedan kommer jag klä hela ditt rum i Färjestadsfärger
 
 
Son:
-Lycka till.
 
Jag:
 
-Må bästa Karlstadlag vinna.
 
Son:
-Det märks att du har skov, lilla mamma. Du tror på det omöjliga.
Men vi kan ju kolla riktigt lag ikväll.
 
 

Jag:
Bra, då får jag chansen att använda dina gamla Luleå-sängkläder.
Jag kan bädda om direkt.
 
Son:
Mamma lilla, du är tre skitar hög.
Hur ska det gå till?
 
Jag:
Jag kan tacklas...
 
Son:
Ja. Hu´så hemsk.
och det där sneda, You-wish-leendet över hela ansiktet.
 
Nu börjar det årliga under SHL för oss. 
Hets, galenskap, hejjaramsor blandat med skratt, tjoande och rappa tankar.
 
Som jag älskar när han är hemma.
Så jag älskar denna unge och den rappa käften han kan ha ibland.
Och leendet. SHIT.

 
 
Bara älsk´art!!!