Ved, blå tå och vårkänslor...
Vi har börjat klyva veden, vilket är roligt, men ack så jobbigt samtidigt.
Vi har fått hem ett rejält lass, jag har börjat lava igen ena sida, men vi har nästan två
rejäla lass kvar och ett x antal timmar framför vedklyven och på traktorn som vi måste kasta av.
Jag lyckades få fullträff på stortån av en rullande tall-stock, vilket fick tån härligt lila.
Jag får ofta höra hur jag kan göra saker med mina långa naglar, vilket jag försökt förklara
att det är för det första en träningssak, samt att jag haft det i hur många
år som helst och det fungerar ypperligt.
Alla långa naglar är hela som det brukar vara.
Har under de här åren jag hjälpt till med veden och sakerna på gården, möjligen
brutit kanske 3 naglar.
Och i år har inte en endaste nagel gått.
Men tår, fötter, axlar och nacke däremot har varit både ömmande, blå och sargade.
Hur som...
Jag är sjukt förväntansfull på det nya landet vi gjorde förra våren mellan fruktträdgården och stora gräsmattan. Jag har satt massor av vårlökar vilket har börjat titta upp. Det ska bli så spännande och se hur jag lyckades blanda färgerna.
Jag har fått dille på trädgård igen också. Har så mycket ideér som jag hoppas att jag kan förverkliga.
Det gäller dock att hia sig och inte börja på alla plan samtidigt.
Ett större inköp på doftande växter till landen är på intågande.
Mina dahlior är på förgroddarstadiet. Jag har fixat till och fått upp mina pelagoner.
Och jag har nästan bestämt årets skörd av grönsaker.
Nästan.
Vårkänslorna är på topp.
Hönorna är hopplösa och jag har äntligen nätter som jag sover i stort sett rakt igenom.
Tack vare ett fantastiskt tyngdtäcke.
Nu ska jag dejta tvättmaskinen, läsa bok, skriva bok och när solen värmt upp lite till
får det bli en dejt med vedhögen.
Adjöken