Deprecatus sum omnium rerum
Vilket grovt kan översättas till
"Jag trotsar det mesta just nu"
För jag är den där jobbiga jäkeln som inte ger upp.
Det enda jag kan tänkas ge upp är meningslösa bråk som jag ändå inte
ser någon lösning på. Men det beror ju på två parter. Inte bara mig.
Så jag ser mig själv som rätt så fri.
.
Och i mitt skrivande har jag kommit så pass långt att jag stavningskontrollerar och ändrar endel tecken som kommit helt fel i texten. Om jag orkar och pekfingret fixar det, så kan jag kanske skicka in den på torsdag eller fredag. Men vi får se.
Ikväll ska här komma lite gäster och sedan hoppas jag på att vi får en riktigt lugn och mysig onsdag.
Och jo...jag lever fortfarande i förnekelse.
Det är det bästa faktiskt.
Förnekelse is da shit.
Jag har ont men jag iggar det.
Jag har således inte ont alls på och i varenda del av hela kroppen.
Nope.
Allt som inte dödar, härdar.
Och det enda som inte går är tennsoldater enligt starka källor.
Och därmed tror jag att om en stund glider där in en brandman och tjoar hej innan
han far vidare. Alltså säger jag på återseende.
På återseende